Blandade känslor
Har fixat och donat och ännu så det inte helt klart, det fattas en säng som iofs kommer på måndag och sen ska det köpas rullgardiner,skrivbord och en stol. Kommer ha med en del från mitt nästa Stockholms besök också.
Väggarna är nog det som jag är mest stolt över, har smyckat ut med både Sagan om ringen, Blind Guardian och Crashdïet posters. Skärde sig inte alls faktiskt då allting har den där svarta tonen.
Tjejerna var här och hjälpte mig igår och sedan gick vi och handlade käk som jag lovat att bjuda på, och sedan fixade vi tacos och drack öl (eller jag och Freja gjorde det ialla fall). Efter det packades resten av rummet upp och de åkte hem senare på kvällen.. all in all en bra dag.
Nu är det så att jag känner att livet spelar sig själv som en trasig skiva, samma saker som händer mig fortsätter och göra det och jag är så sjukt trött på det. När det gäller människor så väljer jag att se deras goda sidor och bortser ofta från att det som inte är bra. Jag spelar en slags teater och låsats att allt är bra fasst att det inte är det, jag kan inte vara elak och jag vill inte såra människor det ligger inte i min natur. Dessutom är jag raka motsatsen till en intrigant och undviker alltid tjafs.
I teatern fick vi lära oss att på teatern så skulle man lämna alla känslor och tankar och sådant utanför och bara fokusera på sin roll.. känns lite som att det är så jag gör, även om jag är mig själv så är jag liksom inte det.
Flytt och krångel
På måndag ska jag föresten se Harry Potter med en kompis så det ska bli skoj det med, Dödsrelikerna är ju trots allt min favoritbok av dem alla så det kommer nog bli riktigt bra.
Hmm, känner mig ialla fall inte så skör som jag gjorde förra veckan vilket känns skönt, jag försöker verkligen att hindra mig själv från att bli för fäst vid personer för man vet ju att det inte är säkert att de kommer att finnas där för alltid. Man måste liksom ha flera ben att stå på om ett brister.
Men det är inte så enkelt, känslor kan man inte vifta bort hur mycket man än försöker.. även om det är känslor som den andra personen ifråga inte känner tillbaka.
Tidigare flytt?
Har pratat lite med tjejorna i klassen och det är på att hjälpa mig.
Skulle nog behöva någon med GPS eller som hittar också men vem skulle det vara?
Ser fram emot att flytta ialla fall, ju tidigare jag flyttar in så kan jag börja vara i Lund på kvällarna. Något som jag längtar efter, man kan inte förlita sig på att få slagga hos andra varje dag liksom.
Idag mår jag lite bättre än tidigare, igår gick tårarna dock inte att hålla tillbaka..Afropasset gav viss fokus på annat men efter det kände jag mig så jävla skör. Pratade med morsan i telefon i 40 minuter och lättade på alla känslor och det kändes faktiskt bättre. Idag är jag bara trött och orkar inte tänka negativt ens, ska försöka komma igenom en del av "The Human Past" boken idag..hoppas bara att fokusen och energin håller så länge.
Inte tänka mer negativt nu..
Score!!
Tänkte bara meddela att jag fått högsta betyg på min andra deltenta som innebär 9 poäng :) känns hur awesüme som helst och jag känner att jag kan klara allt om jag lägger tid och möda i det.. eller ja nästan allt.
Har frågat några i klassen om de kan hjälpa mig att flytta, skulle vara underbart att kunna vara i Lund på kvällarna ..är hur trött som helst på att behöva sticka vid senasr 18:00 tiden :/
I wanna be with you...
Har inte tänkt för mycket på ja det som får mig att grubbla och har sysslat med afrodans och läst klart ytterligare en del av kurslitteraturen. Ska hugga in på nästa del vid säng gående men tänkte köra lätt styrketräning strax för att stärka ryggen. Imorgon ska jag skriva mig hos en läkare i Skåne så att jag förhoppningsvis kommer till sjukgymnast.. funderar även på ett afropass till.. då tankarna hamnar på ett helt annat plan då och man bara känner rytmen av musiken.
Det här med att vara för snäll som jag nämnt förut kanske inte är ett sådant drag som jag kanske ser själv hos mig själv, men säger ofta åt andra att dem ska vara glada inte ledsna och att de inte ska oroa sig..att allt kommer att bli bra. Jag har lyckats ta mig ur den värsta skiten, men vad ska jag göra nu ..ena dagen kan jag fokusera och andra inte.
Har lyssnat på Pretty Boy Floyd idag, delvis för att det ger mig minnen och delvis för att jag mår bra av deras musik..
Särskilt denna låt ;
http://www.youtube.com/watch?v=0XlqXEAjLnU
Kärring rygg
Har ont som fan fortfarande och jag behöver seriös hjälp..naprapat hjälpte smått faktiskt och massage stol. Men inte fan ska man som 19 åring behöva vara beroende av sådant?
Det påverkar mitt övriga liv också och jag kan inte vara glad och harmonisk som jag är, tänker hela tiden på hur ont det gör.. Och kan bli trött,irriterad och stressad av det.
Händer ofta att man inte ens orkar resa sig ur sängen för att göra det man måste.
Vet att jag klagar, och sånt är jobbigt att läsa och lyssna på.. men på gymmet sa dem att jag måste vara skriven hos en läkare i skåne för att få hjälp. Vilket jag inte är... men inte fan behöves läkarremiss hos sjukgymnasten i Sigtuna?
Så nu har jag klagat.. sorry om jag varit irriterad eller något sådant mot någon pga det..
Ska börja ta tag i saker!
Ska börja ta tag i saker, en bra sak som jag gjorde idag var att fråga tjejerna om de ville luncha. Känns som att någon måste ta initativ så varför inte jag?
För snäll?
Jag får ofta höra ordet "För snäll" i sociation med mitt namn.. tycker inte att det stämmer in helt men ja jag prioriterar oftast andras lycka över min egen. Alltså om andra får som dem vill är jag nöjd. Det här kan jag tillägga gäller inte hemma utan mest med annat folk. Vad kan orsaken då vara? Jag har aldrig varit bra på att säga ifrån, i mellanstadiet lät jag folk köra med mig och folk visste hur dem skulle kunna ta makten över mig. Efter ett helvette till högstadium som jag inte orkar prata om började jag gymnasiet och sa till mig själv att jag skulle vara stark, jag skulle vara någon man såg upp till och lyssnade på. Men var skadad ifrån förut och även om jag behöll min annorlunda stil så var jag fortfarande en sådan person som lät andra få som de ville. Är mycket fortfarande så även om jag försöker förhindra att det händer..
Tänker jag själv har mycket med rädslan för att vara ensam, för att människor man tycker om ska lämna en .. det vore inte första gången det hände..
Jag försöker verkligen göra framsteg med det och lyssna på vad jag vill och dela med mig av det. Men gamla hjärnspöken finns som sagt kvar och det är något som jag måste jobba med.
