Forever alone

Kan inte minnas sist jag mådde såhär dåligt..
Har gråtit non-stop i tre dagar...allt känns bara åt helvete, endå gången jag slutar gråta är för att hämta andan eller när jag är på promenad..då beundrar jag bara den vackra naturen som finns runt omkring.
Ska egentligen på fest idag på historiska institutionen men jag klarar av inte av att träffa folk just nu, särskilt inte folk som jag inte känner. Vill inte att dem ska se den ledsna och slitna människan jag är nu. Det är inte rättvist då jag inte vill att dem ska ha den bilden av mig.
 
I feel like the world's been infected and somehow you left me neglected....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0