metalvalkyrian

Känns som att livet ännu en gång spelar om sig om en trasig skiva,

Har lidit av ångest över pengar hela sommaren.. har inte hittat något jobb trots flitigt sökande och har fått förlita mig på familjen och den lilla hjälp man fick av csn vilket känns helt fel.

Nu är det ok, har bara ett par dagar kvar här och ska få hjälp senare.

Det är på andra sätt jag menar, jag har ganska många vänner och bekanta...och en pojkvän

Men det känns som att det är omöjligt att utveckla några slags känslor för mig, jag sliter verkligen med att försöka tycka om mig själv men när det gång på gång händer mig något så bryts det jag sakta byggt upp liksom rivs ner igenom kommentarer.

Går allt åt helvete för mig nu försvinner jag från Stockholm åtminstonde fram till jul,