Ett dilemma
En polare som bor utomlands vill komma och hälsa på, jag har såklart inget emot att personen ifråga hälsar på som vän. Men jag har dejtat personen och han har mer eller mindre erkänt att han har känslor för mig, starka känslor. Väldigt fint och rörande och så.. eftersom att han är en av få som känt något för mig och varit ärlig om det. Men det känns fel, sist han var i Sverige och hälsade på gick det lite för långt än vad jag menade det till.. och jag tror inte att jag själv känner något mer. Hjärtat befinner sig någon annanstans för tillfället.. visserligen i förvirrat läge. Men hur gör man utan att såra någon ?
Nu är jag inte direkt någon terapeut, men vad jag hade gjort i detta fallet och själv har erfarenhet från den här situationen så skulle jag ha sagt till på skarpen hur känslorna ligger till.
Att lura på någons känslor (leka passar inte in i din situation, eftersom du inte är någon player) är det värsta som kan hända.
Innan personen åker relativt långt (beroende på hur långt han bor från Sverige) för att hälsa på sin vän så måste man säga som det är innan allt blev förgäves och slutade med besvikenhet.
Just det! Ärlighet varar längst ;)
glömde den sista knorren.
Jag sade till som det var, vill man att andra ska vara ärliga så är man ärlig själv och att såra någon är det sista jag vill.
Player är nog det ord som sämst skulle beskriva mig, är jag fäst vid någon så får andra se ut och flirta hur som helst.
Han har varit och hälsat på förut som det framkommer i bloggen men har bara varit ärlig och vi har haft trevligt som vänner.
Ärlighet är absolut viktigast, ska man gå runt och ljuga hela tiden är det ingen vits att man öppnar munnen överhuvudtaget.
