metalvalkyrian

Dags att tömma skallen på tankar nu igen innan man sätter igång och pluggar,
Jag har haft en awesüme vecka i Stockholm och jag kommer att sakna allihop så mycket. Sen är det ju dem som  dem som av någon orsak inte kunde dyka upp. Får se till och möta upp dem i sommar. 
En sak som ialla fall tagit upp mina tankar väldigt mycket är att jag för första gången i mitt liv faktiskt känner mig någolunda fri. 
Har uppfostrats av två riktigt bra föräldrar så ska inte klaga men min mor är verkligen extrem ..Så extrem så att man efter 20 år fortfarande förundras hur hon kan bete sig. Jag ville som liten börja rida, det fick jag inte morsan var nämligen rädd att jag skulle ramla av hästen. Fick inte heller lära mig att cykla eller simma av någon orsak sågs det som för farligt och något jag inte skulle behöva lära mig men eftersom att det är obligatoriskt att lära sig simma fick jag i femte/sjätte klass gå i simskola där jag lärde mig simma. Cykla kan jag efter att ha tjatat på pappa att lära mig i sjunde klass men har inte suttit på en cykel sedan dess. Morsan har väldigt extrema åsikter om hur jag ska vara, se ut och vem jag ska umgås med och ha känslor för och hon tjatar jämt och ständigt om detta. Jag vet att tjatighet är vanligt hos föräldrar men här är det så extremt att det urartat i rejäla bråk.
Jag lyssnar förstås inte alltid och jag gjorde inte det då heller..
Men hur får man henne att släppa taget mer och förstå att jag är vuxen nu och kan ta mina beslut själv?